Så minns jag EU-året 2013

Om bara några dagar lämnar vi 2013 och kliver in i det nya året - 2014. Det blir ett minst sagt händelserikt år för den Europeiska Unionen (EU), med bland annat ett val till EP (Europaparlamentet) 25 maj. Men innan jag går in i mina förhoppningar för 2014 så ska jag reflektera lite över året vi lämnar bakom oss, nämligen 2013, ur ett EU-perspektiv.

En av de händelser som jag aldrig glömmer från 2013 är den dramatiska utvecklingen i Ukraina. Efter att landets pro-ryska president Viktor Janukovitj tackade nej till ett associations- och samarbetsavtal med EU lamslogs Kiev av massiva pro-europeiska demonstrationer. Dessa ville inget annat än att få leva i ett öppet, fritt, demokratiskt och europeiskt Ukraina, inne i den europeiska värmen och inte ute i den ryska kylan. De trotsade den ukrainska polisens vidriga brutalitet för det här målet. Och jag är helt övertygad om att Ukraina kommer sluta där det hör hemma - i Europa.

Jag kommer även minnas 2013 som året då EU:s fredsprojekt utvidgades och därmed stärktes. Den 1 juli gick Kroatien med i unionen och blev därmed 28e medlemsland. Kroatien har ett väldigt svårt förflutet, med bland annat ett 4 år långt krig från 1990-talet. Nu, endast 20 år senare, är landet med i världens största och mest lyckade fredsprojekt - EU. Kroatien har gått igenom en fantastisk resa för att bli EU-medlem och jag ser fram emot de kommande åren då samma resa väntar de övriga forna jugoslaviska republikerna som ej gått med än, speciellt Serbien och Bosnien-Hercegovina. Dobrodosli, Hrvatska!

I Bryssel har regelbundna samtal fortsatt mellan Kosovos och Serbiens representanter för att normalisera relationerna mellan dessa två stater. Här har EU ännu en gång visat sin enorma maktpåverkan som fredsprojekt på dessa två forna jugoslaviska republiker. Förhoppningsvis kommer denna utveckling fortsätta aktivt under 2014 och de kommande åren. Nu vet vi redan de goda nyheterna om att Kosovo kommer få inleda förhandlingar om ett assocations- och samarbetsavtal med EU, samtidigt som Serbien kommer inleda förhandlingar om medlemskap i EU. Ett europeiskt, demokratiskt och progressivt Serbien är enda vägen framåt för landet och hela regionen. Mindre Milosevics, mer Jovanovics, helt enkelt!

Situationen i Turkiet har varit ansträngd under 2013, vilket har påverkat medlemskapsförhandlingarna med EU. Jag hoppas på att EUs dörr står fortsatt öppet för Turkiet för att gå med när man är redo, dvs när Köpenhamnskriterierna har uppfyllts helt och hållet. Speciellt områden som rör demokrati och mänskliga rättigheter. Här ingår bland annat att fängslade journalister måste släppas och minoriteter sluta förtryckas.

Den gemensamma valutan euron har börjat se ljuset i slutet av finanskristunneln under året. I början av september publicerade Europeiska Statistiska Centralbyrån (EUROSTAT) siffror som visar på att arbetslösheten fortsätter att sjunka i euroområdet och den ekonomiska utvecklingen fortsätter att visa på plus. Den 1 januari, nu om några dagar alltså, ska Lettland gå med i EMU. Väldigt glädjande givetvis och jag hoppas på att Sverige en dag i framtiden gör samma sak.

I spåret av finanskrisen har många utav EU:s medlemsländer påverkats av en värderingskris. Vi ser högerextrema, nationalistiska, fascistiska och rasistiska partier klättra i olika opinionsmätningar ute i Europa. Nu senast låg franska nationalistiska partiet Front National först i en fransk opinionsmätning till EP-valet. I Österrike slutade nationalistiska FPÖ trea med 20% av rösterna i parlamentsvalet för några veckor sen. I Grekland fortsätter Gyllene Gryning att aktivt trakassera politiska motståndare och invandrare med fysiskt våld. EU-valet den 25 maj 2014 kommer vara avgörande för Europas framtid på många sätt. Det blir inte bara ett val mellan politiska partier (socialdemokrater, liberaler, konservativa, miljöpartister etc), utan det blir även ett val mellan vilket Europa vi vill ha - öppet, fritt, liberalt och fredligt eller stängt, protektionistiskt, främlingsfientligt och instabilt. 25 maj har EU-medborgarna makten och tills dess gäller det att visa hur viktigt det europeiska samarbetet har varit och fortfarande är.

Personligen kommer jag minnas mina två resor till Bryssel under 2013. Första gången var i mars och det var också första gången någonsin i Bryssel för mig. Jag säger samma sak nu som då - vet man inte hur viktigt EU är så bör man göra en resa till Bryssel och helst en också till koncentrationslägret från Andra Världskriget strax utanför Bryssel. Det heter Breendonk. Allt blir väldigt tydligt - vi får inte under några som helst omständigheter återvända till nationalstaternas, nationalisternas och fascisternas Europa. Aldrig mer!

Debatten om "social turism" i EU har också varit ganska aktuell under 2013. Mycket tack vare Storbritannien och dess styrande regeringsparti Tories. Myter om att den fria rörligheten i EU måste begränsas för den "sociala turismen" kostar för mycket har försökt säljas till folket för billiga politiska poäng. EU-kommissionen satte förhoppningsvis stopp för det här när man i mitten av oktober släppte en rapport som klart och tydligt visar på att EU-länder går i ekonomisk vinst tack vare den fria rörligheten. Inte minst Storbritannien, där kritiken ironiskt nog varit högst mot sk "social turism". Social turism är alltså en myt och inget annat.

Syrienkriget och oroligheterna i norra Afrika har ökat trycket på EU att skapa en mer solidarisk flyktingpolitik. Medelhavet får inte bli "dödens hav", där hundratals flyktingar dör varje månad bara för att de vill ta sig till säkerhet, bort från en säker död i hemlandet. EU ska ta hand om de som behöver hjälpen och det ska vi göra tillsammans. Vi ska tillsammans ta ansvar. Därför är det mycket glädjande att Sverige som första EU-land bestämde sig för att ge PUT (permanent uppehållstillstånd) till syriska flyktingar som flyr inbördeskriget i Syrien. Hoppas fler EU-länder gör samma sak snart. Och hoppas också på att EU får igenom säkrare vägar in till Europa genom att man bland annat kan ansöka om asylvisum på ambassader i det land man befinner sig i. EU ska vara den starkaste rösten för mänskliga rättigheter och den allra största medmänskliga aktören i världen!

2013 har, som ni ser, varit ett väldigt aktivt EU-år. Jag går in i 2014 med stora förhoppningar om att Sverige och Europa ändå kommer att välja rätt väg 25 maj. Det kommer jag att kämpa för, som en av FP Östergötlands två EP-kandidater - att fler ska rösta, särskilt unga förstagångsväljare och att de ska rösta fram ett demokratiskt alternativ som kommer värna om vårt europeiska samarbete, om våra europeiska värderingar (mänskliga rättigheter, demokrati och frihet), samt att de högerextrema trycks tillbaks genom att visa att deras EU-bild är fel och endast propaganda.

Minns en sak nu när vi går in i 2014 åtminstone. Det är 10 år sedan den fantastiska östutvidgningen av EU och 25 år sen Berlinmuren föll. Minns glädjetårarna när allt det här inträffade. Minns och rösta rätt den 25 maj.

2014 är supervalår. 2014 är liberalernas år. Men 2014 är framförallt EU:s år! Gott nytt Europavänligt år, allihop!

EU förtjänar en riktig offentlighetsprincip

För två dagar sen fick jag tala på Folkpartiet Linköpings nomineringsmöte med föreningens medlemmar. Där satte jag fokus på ett väldigt allvarligt problem med dagens EU. Det så kallade "demokratiska underskottet" som EU:s institutioner lider av har väckt stor kritik mot själva EU och det europeiska samarbetet. Kritik som i slutändan utnyttjas av framförallt högerextrema partier i Europa som ursäkt för att kunna bit för bit montera ner det väldigt viktiga europeiska samarbetet. Därför är det extra viktigt att vi liberaler, nationalisternas främsta motpol inom EU-politiken, står upp för ett mer demokratiskt EU, ett mer öppet EU och närmare sina medborgare som bygger på att medborgarna har riktig granskningsmakt över sina folkvalda i Bryssel.

Det demokratiska underskottet har orsakats av bland annat den väldigt svaga offentlighetsprincipen som idag existerar på europeisk nivå. Denna offentlighetsprincip har urholkats gång på gång, nu senast i svenska Riksdagen, då man röstade igenom ett lagförslag som säger att alla EU-handlingar som rör sig mellan medlemsstaterna ska kunna sekretessbeläggas.

En av de absolut viktigaste demokratiska rättigheterna i vårt samhälle är offentlighetsprincipen. Den svenska versionen av denna viktiga princip har oftast lyfts fram som en förebild inom europeiska sammanhang och Sverige klassas som ett av de mest öppna och demokratiska samhällen i Europa och Världen. Min förhoppning har varit (och fortfarande är) att den europeiska offentlighetsprincipen ska tryckas tillbaks, reformeras och bli mer lik den svenska versionen. Men nu ser vi en oroväckande utveckling åt det motsatta hållet. Den europeiska offentlighetsprincipen trycker tillbaks den svenska i Riksdagen.

Vi är ganska bra på att beklaga det låga valdeltagandet i EU-val, men inte så bra på att känna igen orsakerna till detta. En av huvudorsakerna, menar jag, är just att EU-medborgarna hur alldeles för dålig insyn i EU-institutionernas arbete och därmed sjunker även intresset för att rösta på något man inte vet något om. Konsekvensen blir såklart ett pinsamt lågt valdeltagande. 2009 röstade ca 45% av svenskarna i EU parlamentsvalet. 2010 rösta ca 85% av svenskarna i Riksdagsvalet. Jag vill åtgärda det här genom att ge EU en riktig offentlighetsprincip (likt den svenska), föra på så sätt EU:s arbete och institutioner närmare sina medborgare och därmed öka intresset och förståelsen för hur viktigt EU och dess arbete är bland medborgarna.

Om vi inte tar tag i det här problemet nu så kommer högerextrema partier att gynnas av EU-kritiken som frodas i EU:s dåliga öppenhet och "demokratiska underskott". När de högerextrema (som Sverigedemokraterna här i Sverige) gnäller om att EU inte är demokratiskt så gör det inte det för att de vill ha ett mer demokratiskt EU. Dessa grupper står nämligen för allt demokrati inte är. De gör det för att hitta en ursäkt till att rättfärdiga sin nedmontering av det oerhört viktiga europeiska samarbetet och på så sätt slänga tillbaks Europa till en mörk tid. Tiden innan 1945. Tiden innan EU. Det kommer jag, som framförallt liberal, folkpartist och stor EU-vän, aldrig tillåta.

"What Happens in Sweden Doesn't Stay in Sweden"

Sverige har alltid varit en av de ledande staterna inom internationella relationer när det gäller skyddet av mänskliga rättigheter. Den svenska rösten för MR har nästan alltid varit hög, oavsett i vilket sammanhang eller i vilken institution. Våra ledamöter i EU-parlamentet, våra representanter i FN, våra diplomater etc. Det finns helt enkelt mycket att vara stolt över när det gäller nutida svensk diplomati och mänskliga rättigheter i vår omvärld. Tills nu. Romregistret som upptäcktes för någon vecka sedan kan få farliga konsekvenser inom svensk diplomati och den svenska kredibiliteten kan skadas kraftigt inom internationella relationer. Vi ska givetvis fortsätta vara en stark röst för mänskliga rättigheter oavsett var eller när de kränks i världen. Ett hårt arbete kommer förmodligen krävas för att behålla vår trovärdighet. Under tiden kommer vi förmodligen få kommentarer som "ni registrerar ju dom, så då får vi göra det här" av högerextrema grupper som fascistiska Jobbik i Ungern. Den debatten måste tas, annars kommer det bara bli värre och värre.

Det som har hänt (polisens romregister) kan tyvärr inte göras ogjort. Men det vi kan göra är att visa omvärlden att sånt här beteende inte är acceptabelt och gå hela vägen ner till botten med det här vidriga registret. Nu har vi chansen att visa att vi står upp för mänskliga rättigheter, både innanför och utanför nationens gränser. Det Sverige brukade vara välkända för, med andra ord. Vi ska visa att det inte är acceptabelt att behandla en minoritet på det här viset och att lagen måste följas av alla i samhället. I Sverige är registrering av etniska grupper förbjudet. Det värsta vi kan göra nu däremot är att låta hela skandalen falla i glömska som om det aldrig hade hänt. Varje gång vi gör det vinner de högerextrema lite mera mark här i Sverige, Europa och ute i världen. Och då kommer liknande skandaler att upprepas. Kanske inte här och kanske inte imorgon, men förr eller senare och förmodligen i större omfattning. Samma sak gäller de antisemitiska brotten i Malmö (någon som kommer ihåg Obamas sändebud från för några månader sen?), Skånepolisens rasistiska uttalanden i Rosengård och de islamofobiska brotten i landet (kvinnan som blev misshandlad pga hijab till exempel).

Skärpning, Sverige! Vi måste fortsätta vara ett land för alla och en stark trovärdig röst åt alla som värderar mänskliga rättigheter högt, här hemma och därute i världen!

Ett växande hot mot fredsprojektet EU

Ungerska nationalister (Jobbik) drömmer om ett stor-Ungern. Kommer någon ihåg vad som hände senast ett land drömde om storhet? 1990-talet, Balkan, Storserbien, någon? Om inte, läs på, utbilda dig och reagera mot dessa vidriga krafter som försöker reta upp militära konflikter på vår kontinent igen! För de kommer att växa stort i EU-valet nästa år, tyvärr.

Stater runt Ungern har en ganska stor ungersk minoritet. Dessa är Serbien, Rumänien, Slovakien och Ukraina. I sitt partiprogram påstår Jobbik att man kan binda rumänska och ukrainska ungrare närmare "moderlandet", genom att bland annat ge dom egna självbestämmande distrikt inom dessa länder. Det här är utan tvekan första steget mot skapandet av ett Storungern. Och när man skapar "etniskt rena projekt" (som projektet Storserbien) blir konsekvensen alltid folkmord och etnisk rensning. Därför måste vi ta kampen mot partier som Jobbik. De är inte bara ett demokratiskt hot inrikes i Ungern, de är i allra högsta grad också ett hot mot fredsprojektet EU och det stabila Europa. Värderingskrisen påverkar oss i allt större grad och det här är vi tyvärr omedvetna om.

Det slutar inte här. Grekiska nationalister vill inget hellre än att landet Makedonien ska sluta existera och istället delas mellan Grekland och Bulgarien. Katalanska nationalister vill bryta sig ur Spanien med falska lovord som "bättre ekonomisk framtid som självständig stat". Idag får Katalonien enorma bidrag från Madrid som man inte skulle klara sig utan som självständig stat. I Bosnien-Hercegovina arbetar nationalistiska partier aktivt fortfarande för att bevara den etniska segregationen. Listan kan göras mycket lång tyvärr.

När vi säger "aldrig mera Srebrenica" och "aldrig mera Auschwitz" så måste vi också leva upp till de orden. Vackra ord kommer inte rädda det vi byggt upp de senaste 70 åren, nämligen ett stabilt EU som binder samman demokratiska stater i ett fantastiskt samarbete. Att leva upp till de vackra orden och aktivt upprätthålla dom är vårt enda hållbara alternativ. Bland annat det här är jag redo att kämpa för som Folkpartiet Östergötlands EP-kandidat. Kampen mot värderingskrisen måste tas hela vägen till Bryssel, för det är ett gemensamt hot vi står och möter just nu!

Ademir Zilic - Min kandidatur till Europaparlamentsvalet 2014

Vem är jag?

Mitt namn är Ademir Zilic, 23 år gammal och student vid Linköpings Universitet. Jag studerar på masterprogrammet International and European Relations, sista året. Utanför studentlivet är jag politiskt aktiv i Liberala Ungdomsförbundet där jag sitter som distriktsordförande för Östergötland. Dessförinnan var jag ordförande för Liberala Studenter Linköping. Under min tid som ordförande för LUF Östergötland har jag lyckats sätta Europeiska Unionen på dagordningen, fått medlemmar intresserade av ämnet och skapat en högre grad av engagemang inom området. Det här är en konsekvens av det faktum att jag tror EU står inför ett stort framtida hot då dagens ungdomar inte ser lösningen på sina problem i EU-parlamentet och därför väljer i allt högre grad att inte ens rösta när det är val till denna demokratiska institution. 

Under verksamhetsåret 2012-2013 satt jag dessutom som ledamot i Liberala Ungdomsförbundets utrikespolitiska arbetsgrupp. Vi var ansvariga för att se över och föreslå förändringar inom LUF:s utrikespolitiska linje. Det här var väldigt givande, då man både fick bidra till att förbättra LUF, men också fick mycket kunskap tillbaka från LUF.

Jag pratar fem språk flytande. Dessa är svenska, bosniska, kroatiska, serbiska och engelska. 

Vad vill jag?

Nedan följer några områden som jag anser att Europa måste bli bättre på och vad jag därför vill driva i EU. Prioritering kommer ligga på mänskliga rättigheter, demokrati, utvidgning och fredsprojektet EU.

Mänskliga rättigheter och demokrati

EU ska vara ledande inom och ta hand om mänskliga rättigheter och demokratin både på hemmaplan och bortaplan. Oavsett var någonstans man befinner sig ska Bryssel tala med en klar och fast röst för allas rätt till demokrati, utbildning, frihet, liv och hälsa. Därför vill jag att EU tar fram ett regelverk för MR/demokrati för unionens medlemmar. Det här kan se likadant ut som de demokratiska villkoren i Köpenhamnskriterierna som ett kandidatland måste uppfylla innan det får gå med i unionen. Kan vi få till ett finanspolitiskt regelverk för att rädda eurons framtid, så kan vi få fram ett MR/demokrati-regelverk för att rädda unionens framtid. Jag vill sedan se en årlig kontroll av medlemsstaterna och hur de uppfyller detta MR-nätverk. Grovt misslyckande ska kunna leda till uteslutning ur EU, och därmed även EU-finansiering. Idag vet vi att de flesta länder som slarvar med mänskliga rättigheter oftast är de som skulle klara sig svårt utan EU-finansiering. Det är länder som Ungern, Italien, Grekland etc. Länder som drabbats hårt av finanskrisen och även värderingskrisen då extremhögern gått starkt framåt. Det här är ett fantastiskt redskap som EU har för att bland annat tvinga fram respekt för mänskliga rättigheter i medlemsstaterna.

Utvidgningen

Utvidgningen måste fortsätta. Det är EU:s starkaste "demokratiseringsvapen" när det gäller länderna på Västra Balkan. 20 år har gått sedan de blodiga krigen under 90-talet och mycket har förändrats. Mycket tack vare EU-finansierade projekt, knutna till medlemskapsvillkor och villkor om att uppfylla reformer innan pengarna kommer. Bland annat har den väldigt viktiga försoningsprocessen varit möjlig tack vare EU-vägledning. Den ska fortsätta och EU ska givetvis fortsätta med att bistå den. Vi har dessutom en "demokratisk skyldighet" att hjälpa länderna på Västra Balkan, där stödet till EU-medlemskap ligger på minst 60 % bland befolkningen, i deras svåra väg mot medlemskap. Kroatien gick med 1 juli 2013 och det var historiskt. Ord kan inte beskriva hur lycklig jag var den kvällen och än idag. Ett land som var i ett öppet krig för bara 20 år sen är idag med i världens mest lyckade och största fredsprojekt. Fantastiskt. Och denna framgångssaga ska givetvis utvidgas på Bosnien-Hercegovina, Serbien, Montenegro, Makedonien, Kosovo och Albanien så snart som möjligt, så snabbt de uppfyllt medlemskapsvillkoren.

Ungdomsarbetslösheten

EU ska göra mer för unionens unga medborgare. Den höga ungdomsarbetslösheten i unionen har skadat ungdomarnas omdöme om EU:s institutioner, däribland parlamentet. Det här är en av anledningarna till att man oftast inte går ut och röstar under EP-val. Ett riktigt allvarligt hot mot framtidens EU. Vi måste visa ungdomarna att det finns hopp om en bättre framtid och att EU spelar en viktig roll i utvecklingen mot en bättre framtid.

Värderingskrisen

Värderingskrisen måste bekämpas. Det är oacceptabelt att islamofobiska, antisemitiska, homofobiska, antiziganistiska krafter sprider skräckpropaganda i EU:s medborgare och på så sätt försöker slänga tillbaka Europa till den tid då EU inte fanns. En mörk tid, fylld med militära konflikter, folkmord, etniska rensningar och tvångsförflyttningar av hela folkgrupper. Tiden innan 1945. Nej, ett sådant Europa kommer jag aldrig att acceptera. Tar vi inte tag i problemet idag så kan det vara försent imorgon. Min erfarenhet från forna Jugoslavien och speciellt mitt forna hemland Bosnien-Hercegovina säger mig exakt samma sak. Ett område som fick återuppleva det övriga Europa lämnat bakom sig 1945 – krig, koncentrationsläger, folkmord, etnisk rensning, massvåldtäkter och tvångsförflyttning av etniska grupper. Allt detta på grund av nationalistiska och fascistiska grupper som ”återupplivades”. Dessa ondaste former av ideologi har aldrig dött, de ligger bara under ytan och väntar på sina 5 minuter. Jag kommer aldrig tillåta dessa 5 minuter. Aldrig mer.

Europeiskt ”FBI”

En gemensam specialiserad polisstyrka bör införas. Ett "europeiskt FBI" måste till om vi ska kunna hantera den allt mer växande internationella organiserade brottsligheten på vår kontinent. Den som slukar miljarder varje år i Europa och världen. Den måste vi bekämpa på ett så effektivt sätt som möjligt. Ett polissamarbete i form utav ett "europeiskt FBI" skulle göra det enklare för Europas polisstyrkor att komma åt dessa kriminella överstatliga ligor. Kriminaliteten samarbetar överstatligt, nu är det dags för polisen att göra detsamma, i Europa.

Bevara euron

Den gemensamma valutan euron är så mycket mer än bara ett ekonomiskt monetärt samarbete mellan de flesta av EU:s medlemmar. Euron har en viktig politisk betydelse som bidrar till fredsprojektet EU. Genom euron har vi skapat ett ömsesidigt beroende i Europa där solidaritet, fredliga lösningar på politiska konflikter och samarbete inte har något alternativ. Man går helt enkelt inte in och ockuperar ett land om det har samma valuta för där finns så pass stort ekonomiskt och politiskt beroende av stabilitet. Därför vill jag arbeta för att rädda euron och stärka den genom att ett tydligt finanspolitiskt regelverk kommer till och att det följs upp riktigt noggrant av dess medlemmar. På lång sikt vill jag även att Sverige ansluter sig till eurosamarbetet.

Frihandel

Ett frihandelsavtal håller på och förhandlas fram med USA just nu och det här måste man prioritera. Det frihandelsavtalet, om förhandlingarna går bra och avtalet träder i kraft, kommer att generera miljoner till den europeiska arbetsmarknaden och ekonomin. Exakt vad vi behöver just nu då vi går igenom den värsta finanskrisen sedan 1930-talet. Mer frihandel med omvärlden och speciellt med vår viktigaste och största handelspartner USA.

Den gemensamma utrikespolitiken

EU ska ekonomiskt och politiskt stödja demokratiseringen och skyddet för mänskliga rättigheter i världen på ett effektivt sätt. EU ska dessutom snabbt kunna, med en enad röst, agera när humanitära katastrofer (som t.ex. krig och olika naturkatastrofer) inträffar runtom i världen. Vi ska bistå befolkningen i de utsatta områden och hjälpa återhämtningen så bra som möjligt. Vi måste visa att solidariteten inte stannar vid unionens yttre gräns. Den sträcker sig längre än så och det vill jag kämpa för i Europa. Vi måste även våga visa tänderna mot stater som bryter mot mänskliga rättigheter, oavsett om vi talar om Nordkoreas arbetsläger, Rysslands homofobiska politik eller Burmas etniska rensning av landets muslimska minoritet. EU ska högt och tydligt alltid markera för demokratin och de mänskliga rättigheter som vår union bygger på.

Federation och decentralisering

En gång i tiden, när USA:s ursprungliga 13 delstater började kämpa för sin frihet från Storbritannien, trodde ingen att en federation skulle vara möjlig. Samma sak trodde man fram till amerikanska inbördeskriget 1861-1864. Tankegångarna var ungefär ”nordstaterna och sydstaterna är alldeles för olika för att leva tillsammans i en federation”. Det visades vara grovt fel och idag är USA världens stormakt. Europas Förenade Stater kan också gå den vägen. Jag är helt övertygad om att Europa kan samarbeta inom ramen som en riktig federation med riktig decentralisering. Det här innebär, anser jag, att de stora frågorna som kräver internationellt samarbete och som ligger i vårt gemensamma intresse ska beslutas på EU-nivå. Här ingår givetvis inte snuset. Låt medlemsstaterna, precis som de amerikanska delstaterna, reglera småsakerna själva. Europas Förenade Stater är möjligt och den bästa garantin mot framtida konflikter på den europeiska kontinenten. Det här är värt och kämpa för.

Den fria rörligheten – Schengenavtalet

En av EU:s största fördelar är den fria rörligheten som människor får njuta av. Den får inte inskränkas, förhindras eller stoppas. Vi måste värna om den fria rörligheten. Schengensamarbetet har bidragit oerhört mycket till ökat samspel mellan Europas folk och därmed ökad förståelse för det multikulturella enade Europa. Det här måste bevaras och förstärkas. Schengenavtalet och den fria rörligheten kan vi aldrig kompromissa bort.

Det här är några utav de viktigaste områden jag vill driva i Europa om jag får förtroendet för det. Fredsprojektet, ekonomiska organisationen och politiska unionen EU står hotat på grund av finanskrisen och värderingskrisen. Om vi inte gör något idag, så kan det vara försent imorgon.

Tack!

Det snabbt växande hotet i dagens Europa

Mordet på en antifascistisk politiker i Grekland för några dagar sen har fått den grekiska rättsstaten att agera hårdare mot högerextrema och nazistiska Gyllene Gryning. Gyllene Gryning står nämligen bakom detta dåd och ett flertalet andra tidigare utförda handlingar som kopplar starkt till nazistiska kriminella handlingar. Men problemet sträcker ut sig betydligt längre än så. Långt ut över Greklands gränser. Det vi länge har varit rädda för har idag blivit en realitet - nazistiska, fascistiska och andra högerextrema europeiska partier och organisationer har börjat samarbeta och skapa europeiska nätverk. För att kunna påverka politiken på riktigt, där det gäller - i parlamenten. Och grekiska Gyllene Gryning har flera stödpartier runtom i Europa. Som till exempel tyska nationalistiska partiet NPD, ungerska fascistpartiet Jobbik och spanska fascistiska partiet Falanga.

För ungefär 15 år sen brydde sig ingen när högerextrema partier runtom i Europa började ta platser i lokala folkvalda församlingar. För 10 år sen började några bli oroliga över att de börjat erövra via demokratiska val hela kommuner. För 5 år sen började de ta plats i nationella parlament. Idag är de till och med inblandade i regeringssamarbeten. Nästa år förväntas det värsta ske - att de ska få riktig makt i EU-parlamentet efter 25 maj. Därför är det minst sagt viktigt att så många som möjligt deltar i nästa års EU-val, röstar och därmed röstar bort nationalismen. För ingen vill väl tillbaks till det Europa vi hade innan 1945? När nationalismen väl tar fart och hamnar utanför all mänsklig kontroll så blir den livsfarlig och svår att stoppa. Mina erfarenheter från Bosnien-Hercegovina och forna Jugoslavien säger mig exakt samma sak.

Dessa grupper, numera partier tyvärr, representerar den vidrigaste sortens politik. Den sortens som bygger på antisemitism, islamofobi, rasism, homofobi, kvinnofientlighet, antiziganism etc. Sammanfattat - anti allt som inte är den vita mannen. Dessa högerextrema partier är ett riktigt hot mot den europeiska stabilitet vi har byggt upp ur ruinerna efter Andra Världskriget 1945. Och dessa grupper skulle, utan tvekan, lägga Europa i ruiner om de fick chansen igen. I Ungern vill de särbehandla romer, särregistrera landets judar vid universiteten och trakassera andra minoriteter också. I Frankrike driver de en stark islamofobisk hatpropaganda. I Grekland vill de införa dödsstraffet, fast endast för invandrare. I Serbien kan man inte hålla i Pride paraden för tredje året i rad pga deras hot. Och här hemma i Sverige då? Nej då, vi är ej skonade. Här hemma i Sverige har bland annat en kommunpolitiker från SD sagt att man ska förbjuda Islam i Sverige och utvisa de som "envisas med att fortsätta tro på religionen".

Något vidrigt håller på att hända i Europa uppenbarligen. Det gäller att agera och reagera idag. För imorgon kan det vara försent!

“The only thing necessary for the triumph of evil is for good men to do nothing”. (Edmund Burke, 1729-1797)

EU så mycket mer än bara ekonomiskt samarbete

På lördag, 28 september, är det dags för Belgrade Pride. Jag bör nog sätta in ordet "förhoppningsvis" i den meningen. Förra året valde serbiska myndigheter nämligen att ställa in Pride i sista stund eftersom man "inte kunde garantera säkerheten". Man gav, med andra ord, vika åt fascistiska och nationalkonservativa krafter som försöker sätta käppar i hjulet för Serbiens utveckling. Rätten till demonstrations- och mötesfrihet är en av de viktigaste delarna i "MR-paketet" och kan aldrig åsidosättas. Säkerheten ska kunna garanteras och därmed även samtliga minoriteters rättigheter i ett demokratiskt samhälle.

EU har varit väldigt tydliga med att ett kandidatland som Serbien bryter starkt mot Köpenhamnskriterierna (kriterier för medlemskap) då dessa demokratiska rättigheter åsidosätts. Risken finns dock att Serbiens politiska ledare ignorerar EU-varningar då ett EU-land faktiskt förbjöd Pride tidigare i år - Litauen. Litauen är även i dagsläget EU:s ordförandeland fram till årsskiftet. EU:s press på Serbien är väldigt välkommet. Vi får aldrig blunda framför orättvisan och när en grupps medborgerliga och civila rättigheter försöker tas ifrån dom. Oavsett om det gäller här i närområdet (Litauen) eller där långt borta (Serbien). Oavsett om det gäller innanför eller utanför unionens gränser. När EU använder medlemskap som "demokratiseringsmedel" blir det uppenbarligen som effektivast och den metoden hoppas jag på EU kommer fortsätta att tillämpa.

Serbiens författningsdomstol har dessutom fastslagit att ett förbud av Pride skulle innebära en kränkning av serbiska författningen och det får inte förekomma. Här ser vi ett perfekt exempel på varför varje stat bör ha en författningsdomstol som skyddar medborgarnas demokratiska fri- och rättigheter då politikerna misslyckas med det. För ett land som Serbien, där nationalkonservativa, fascistiska och religiösa krafter fortfarande sprider propagandan om att homosexualitet är en sjukdom, är det extra viktigt att kämpa med och stödja de progressiva liberala krafter som vågar stå upp för mänskliga rättigheter åt alla i samhället. Därför kallar jag mig stolt för liberal EU-vän. EU sviker aldrig och kommer alltid vara en stark röst för demokratisering och utveckling på Västra Balkan.

Slutligen vill jag härmed även påminna om att EU är så mycket mer än bara ett ekonomiskt samarbete. Väldigt enkelt och glömma när en finanskris som den vi går igenom just nu slår till. Ett stabilt, demokratiskt, öppet och fritt Europa byggs endast gemensamt via nära samarbete mellan dess stater. EU är den bästa plattformen för det. Oavsett om vi pratar om MR, euron, Schengen, inre marknaden eller mer frihandel. Utrikespolitiskt blir vi även tillsammans en starkare röst för en bättre värld. EU är bra, men inte perfekt. Värd att bevaras och utvecklas!

Europa måste visa sin solidaritet

Beskedet om att samtliga syriska flyktingar som söker sig till Sverige ska få permanent uppehållstillstånd (PUT) är enormt glädjande. Men det här är inte första gången som Sverige tar sitt moraliska ansvar. Redan under kriget i Bosnien-Hercegovina 1992-1995 tillämpades metoden ”PUT till alla bosnier”. Det räddade livet på ca 80 000 bosnier från Europas största folkmord sedan Förintelsen. Då tillämpades samma metod i hela Europa. Tyskland, Österrike, Nederländerna, Danmark, Norge etc. Listan kan göras väldigt lång och de tog alla sitt moraliska ansvar på ett solidariskt sätt. Europa räddade gemensamt livet på mer än en miljon bosnier från folkmord. Samma solidaritet bör finnas i dagens Europa när det nu gäller de syriska flyktingarna.

Från högerextremt håll har man argumenterat för ”hjälp till närområdet” istället för att ta emot krigsflyktingar. Man blir enormt besviken på okunskapen kring ”hjälp till närområdet”. Under Bosnienkriget kom hjälpen väldigt sällan eller aldrig fram. Infrastrukturen som kontrollerades av militära grupper avgjorde vilken hjälp som fick nå offren. Samma militära grupper som sedan begick folkmord. När den väl gjorde det, som t.ex. till belägrade Sarajevo, blev folket som stod i brödkön och väntade på mat attackerade av krypskyttar från stadens bergstoppar. Nej, vi i Sverige ska inte fegt och naivt tro att allt kommer lösa sig genom lite pengar eller material som ”hjälp till närområdet”.

Ungefär 100 000 dödsoffer och 7 miljoner flyktingar är konsekvensen av Syrienkriget hittills. Av dessa har ungefär 14 700 kommit till Sverige, varav 8000 saknar uppehållstillstånd. 8000 personer är ett Srebrenica. Sverige kommer genom PUT till syrier att rädda ett helt Srebrenica från en säker död. Och det är jag, som framförallt medmänniska, men även som liberal, riktigt stolt över. Nu bör Europa följa i Sveriges fotspår och ta sitt solidariska ansvar för de syriska flyktingarna. Vi får inte låta Syrien bli ännu en konflikt där vi ser tillbaka om några år och ångrar att vi inte gjorde allt vi kunde för att rädda folk från en säker död.

Mot "Sovjetfasoner" - för EaP

Det "Östliga Partnerskapet" (Eastern Partnership, EaP) är ett aktivt samarbete mellan EU och sex forna sovjetrepubliker (Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Georgien, Moldavien och Ukraina). Skapades 26 maj 2008 och inleddes 7 maj 2009. Första toppmötet ägde rum i Bryssel mellan EU-kommissionen och de sex staters utrikesministrar.

EaP ska ses som ett forum där EU och de sex ovannämnda forna sovjetstaterna samarbetar politiskt och ekonomiskt (speciellt via handel). Huvuddragen i EaP är att stödja demokratisering, kampen mot korruption och kampen för mänskliga rättigheter i dessa stater. Stöd till utveckling av marknadsekonomin, hållbar utveckling och god samhällsstyrning är den ekonomiska delen i samarbetet. På lång sikt kan man även sikta in sig på medlemskap i EU genom att förbereda landet inför Köpenhamnskriterierna (medlemskapskriterierna).

Vitryssland har alltid varit en kontroversiell medlem. Kritikerna anser att en diktatur som inte har visat på demokratisk utveckling inte bör få vara med i samarbetet. De flesta EU-politiker håller med, men gör även bedömningen att Ryssland kan få alldeles för stort inflytande i Vitryssland om EU stänger ute landet ur EaP. Men på sistone har Ryssland gått steget längre och försökt, via "ekonomisk krigföring" och "brutala påtryckningar", vinna över EaP-medlemmar in i en tullunion och handelsunion med Ryssland. Det här skulle innebära att EaP-medlemmarna överger allt arbete inom områden som demokratisering och mänskliga rättigheter, eftersom Ryssland inte ställer såna krav i utbyte mot ekonomiskt samarbete. Och det här är en farlig utveckling. Ännu ett tecken på att Putin vill ha tillbaka den gamla Sovjettiden. Landet utvecklas allt mer i diktatur-riktning och man pressar sina grannar. Allt låter väldigt bekant från en inte så långt avlägsen tid - Kalla Krigets och Sovjetunionens tid.

Här vill jag passa på och tacka Carl Bildt som äntligen höjer tonen mot Rysslands vidriga agerande mot sina grannar. Det är dags för Ryssland att börja spela med öppna kort, dvs klart och tydligt markera att man inte vill tillbaka till den gamla diktaturens Sovjetdagar. Landet måste även låta sina fullt självständiga och självbestämmande grannar välja sin egen väg inom internationella relationer utan några som helst "brutala påtryckningar". Låt Ukraina bli NATO-medlem om de så vill. Låt Armenien och Moldavien vara kvar i EaP om de så vill. Ryssland får mer än gärna ansluta sig till detta fantastiska samarbetsavtal, som inte alls på något sätt nödvändigtvis tvingar ett land att gå med i EU på lång sikt. Det tror jag skulle gynna hela Europa (inklusive Ryssland) enormt mycket, istället för en återgång till Kalla Kriget!


(Carl Bildts reaktion: http://www.svd.se/nyheter/utrikes/bildt-rasar-mot-ryssland_8494020.svd)

Bra av Carl Bildt att höja rösten mot detta vidriga beteende. Däremot är jag fortfarande enormt besviken på Carl Bildt och UD över att man inte protesterar mot den nya ryska anti"homopropaganda"-lagen. Den kränker en minoritets medborgerliga fri- och rättigheter på ett riktigt grovt sätt. Bilder på ryska HBTQ-personer som misshandlas av den ryska polisen för att de vågar visa sin kärlek har vi alla sett. Det här är inte och får aldrig vara acceptabelt. Tala högt mot det också, Carl Bildt och UD!

Euron skapar politisk stabilitet

Skriver i dagens NT (Norrköpings tidningar) om hur viktigt det är att bevara euron.

Hela artikeln följer här:

"Ett svenskt medlemskap i den gemensamma valutan skulle ge Sverige en unik chans att påverka den centrala europeiska ekonomin och de beslut som tas där. Det skriver Ademir Zilic, Liberala Ungdomsförbundet Östergötland.

Den höga arbetslösheten inom euroområdet används mer än gärna väldigt ofta som argument mot valutan. Man drar oftast slutsatsen om att eurons undergång är nära. Men det här håller inte. Färska siffror från Eurostat (Europeiska statistiska centralbyrån) visar att arbetslösheten fortsätter att sjunka i euroområdet.

Euroområdets gemensamma BNP-värde utvecklas även i positiv riktning. Under första halvåret 2013 ökade deras BNP med 0,3 procent, vilket är ett tecken på att euron håller på och lämnar recessionen. Från och med 1 januari 2014 går dessutom Lettland med i EMU. Det faktum att euroområdet fortfarande är i utvidgning är ännu ett tecken på att valutan står inför fortsatt utveckling och är en stark kraft att räkna med.

Ett svenskt medlemskap i den gemensamma valutan skulle ge Sverige en unik chans att påverka den centrala europeiska ekonomin och de beslut som tas där. Med dagens situation blir Sverige påverkat, men står utan möjlighet att själv påverka. För ett enormt handelsberoende och konkurrenskraftigt land som Sverige är ett sådant här läge högst oacceptabelt. När euron är redo för det ska Sverige givetvis ansluta sig. Först vill jag dock se ett EMU med tydliga och effektiva finanspolitiska regler som följs av dess medlemsstater. Endast då kan Sverige gå med i den gemensamma europeiska valutan.

Kritiken mot euron kommer först och främst från nationalistiska och kommunistiska extremgrupper. Inte konstigt eftersom deras politik är en kvarleva från 1900-talets protektionistiskt och ekonomiskt isolationistiska anda. En sådan linje skulle på lång sikt skada Sverige och Europa oerhört mycket. Euron skapar nämligen ett ömsesidigt beroende, vilket minskar risken för militära konflikter. Vilket i sin tur innebär att euron skapar politisk stabilitet på kontinenten.

Den gemensamma valutan är trots allt en av de viktigaste pusselbitarna i det enade Europa och den har dessutom blivit en viktig valuta på världsmarknaden på väldigt kort tid. Som europeisk medborgare är jag väldigt stolt över allt det här. Budskapet är därmed klart och tydligt; bevara euron, bevara stabiliteten och låt Sverige ansluta sig till valutasamarbetet så småningom."


NT, 6 september 2013.

74 år senare - Europa har kommit långt

Idag, för 74 år sen, 1 september 1939 inleddes Andra Världskriget. Tysklands blixtattack på Polen symboliserar startskottet för 6 års helvete, framförallt på den europeiska kontinenten, men även i stora delar av världen. Koncentrationsläger, etnisk rensning, folkmord (Förintelsen), plundring, fördrivning av folk från deras egendom osv. Ja, listan kan göras mycket lång och allt beskriver livet i Europa 1939-1945. Nazityskland och Fascistiska Italien har visat hur allvarligt det kan bli när högerextrema nationalistiska och fascistiska partier får så stor makt att de kväver demokratin totalt. 1945 sa vi "aldrig mer!" när vi upptäckte fasorna i Auschwitz, Dachau, Bergen-Belsen, Treblinka osv. Men "aldrig mer!" blev tyvärr bara två fina ord som misslyckades i praktiken. Ungefär 50 år senare blev folkmord återigen ett faktum på europeisk mark då mer än 8000 bosniska muslimer dödades av fascistiska serbiska styrkor i den östbosniska staden Srebrenica. Idag säger vi mer än gärna "Aldrig mera Auschwitz! Aldrig mera Srebrenica!". Jag hoppas att den här "Aldrig mera!" håller för alltid nu.

Europa var en trött kontinent 1945 efter två världskrig. Problem skulle aldrig mer lösas via våld och militära konflikter. Romfördraget, Europeiska Gemenskapen och senare Europeiska Unionen, blev följden av denna trötthet på krig. Idag ser vi ett riktigt stabilt och enat Europa, med de extrema krafterna (kommunism, nationalism och fascism) långt avlägsna från den styrande politiken. Det här ser och låter bra ut. Men under ytan finns ett riktigt allvarligt hot. Finanskrisen som slog till 2008 liknas oftast vid Depressionen som slog till 1929. En annan skrämmande liknelse man kan dra mellan dessa två ekonomiska kriser är höger- och vänsterextrema gruppers ökade popularitet. Nazistiska Gyllene Gryning i Grekland vill återinföra dödsstraffet i grekisk lag, men endast åt invandrare. Fascistiska Jobbik i Ungern vill registrera judar på landets universitet och högskolor. Även här i Sverige har lokala sverigedemokrater gått ut med budskap som "förbjud Islam i Sverige och utvisa de som envisas med att tro på religionen". Allt det här är tidiga tecken på att något fruktansvärt kan hända i Europa inom kort om vi inte agerar mot det nu.

Vi måste hela tiden tala om kommunismens, nationalismens och fascismens fasor. Faktum är att dessa tre har endast orsakat lidande i Europa under hela förra århundradet. Det här måste man påminna människor om, särskilt nu under dessa svåra ekonomiska tider, i hela Europa.

Min farfar och morfar var aktiva och stolta antifascister. De kämpade bland annat i Titos partizaner mot den Nazityska ockupationen. De var med och räddade hundratals människor från koncentrationsläger i forna Jugoslavien i sin hemregion (romer, judar, serber, partizaner, bosnier, politiska kroatiska motståndare till Ustasha-regimen etc). Det min farfar och morfar drömde om i skyttegravarna, ett fredligt och enat Europa utan konflikter, är verklighet för mig idag. Och jag bär stolt vidare deras arbete och kommer aldrig ge upp kampen om Europa, mot det högerextrema hotet och för demokratin och mänskliga rättigheter.

Jag är också extra stolt som folkpartist när Jan Björklund (utbildningsminister) satsar extra mycket på att historiaundervisningens status stärks i den svenska skolan och kommunismens, nationalismens och fascismens brott uppmärksammas ännu mer. Värderingskrisen ska tas på lika stort allvar som finanskrisen. Om inte så riskerar vi ännu en förlorad generation i skyttegravarna, koncentrationslägren och på slagfälten. Och det vill nog förhoppningsvis ingen. Aldrig mera Auschwitz, aldrig mera Srebrenica - JA TILL (EU)ROPA!

Dagen då NATO kom

Dagen då NATO kom. Dagen då alla problem började bli historia. Dagen då befolkningen äntligen befriades. Idag minns Bosnien-Hercegovina 18-årsdagen av NATO:s intervention mot Karadzics styrkor. Operation Deliberate Force inleddes 30 augusti 1995 klockan två på morgonen. Den kom efter senaste massavrättningen på Sarajevoloppmarknaden Markale, där en bomb 2 dagar tidigare dödat 43 personer. 3 veckor senare, 21 september 1995, avslutades NATO-operationen. Stora delar av landet var då befriade från Karadzics och Mladics bosnienserbiska styrkor. Båda två sitter idag i Haag och är åtalade för bland annat folkmord. Det största på europeisk mark sedan Andra världskriget. Slutsatsen de flesta drar idag, på årsdagen av NATOs intervention: "Hade omvärlden intervenerat tidigare, hade hemskheter som Srebrenica aldrig inträffat". NATO-hjälpen som befriade Sarajevo från belägringen och därmed öppnade upp för befrielse i resten av landet uppskattas väldigt mycket. Och idag, precis som då, är det väldigt uppenbart nu att enda utvägen för "dagens Bosnien" (Syrien) är en intervention.

Så varför anser jag att en militär intervention för att stoppa folkmord och etnisk rensning är ok? Att vara offret i en sådan situation innebär att vara i ett extremt hjälplöst läge där man inte alls kan försvara sig och man är lämnad till ondskans nåd helt och hållet. Jag vet vad jag pratar om, min familj har överlevt det som pågår mot kurder i norra Syrien bland annat, fast i Bosnien-Hercegovina för 20 år tidigare. Det som fick stopp på det hela då var en NATO-intervention (som kom alldeles försent, men bättre sent än aldrig). Därför säger jag ja till en militär intervention i Syrien för att få stopp på något som endast kan betecknas som folkmord/etnisk rensning och systematisk massavrättning av den egna befolkningen. För offret spelar det absolut ingen roll varifrån hjälpen kommer eller om en specifik stat blir världspolis pga en intervention, det enda som spelar någon roll är att slakten ska få ett slut och att man ska överleva. Så det är ingen idé och klaga på amerikanska/NATO-ledda interventioner när man själv är passiv och inte har någon vettig lösning medans hundratusentals oskyldiga mördas brutalt. Säger ja till interventioner framför internationell passivitet (som spelar diktaturregimer rakt i händerna)!

EU måste markera mot Rysslands vidriga antiHBT-lag!

Skriver i dagens Corren (Östergötlands största dagstidning) om att man inte får ignorera hur Ryssland försöker långsamt men säkert återvända till Sovjetunionens förbudstid. EU måste markera mot det här!

Skrev med kollegan Layal Chehade (Distriktsstyrelseledamot LUF Östergötland). Hela texten följer här:

"Situationen i Ryssland blir allt mer allvarlig. Demokratin trängs stegvis undan, medan den politiska ledningen, med Vladimir Putin i spetsen, koncentrerar bit för bit av makten till sig själva. Politiska motståndare och minoriteter får särskilt lida när ”åtstramningspolitiken” mot den ryska demokratin slår till. Speciellt utsatta är landets HBTQ-personer på grund av den nya ryska antigaylagen, som ”förbjuder homosexuell propaganda”.

1933 kriminaliserade Josef Stalin homosexualitet. Konsekvensen av ”homosexuell handling” kunde då bli 5 års straffarbete. Under Sovjetunionens sista år, glasnostperioden i slutet av 1980-talet, inleddes en diskussion om att upphäva Sovjets stränga antigaylagar. Men det dröjde ända till 1993 och till efter Sovjetunionens fall innan den omänskliga antigaylagen blev ogiltigförklarad. Att Putin 20 år senare återupplivar gamla ryska anti-demokratiska lagar är minst sagt oroväckande.

I dag riskerar HBTQ-personer ett högt pris i Ryssland om de visar sin kärlek offentligt. Det här har gjort att prideparader i landet har blivit omöjliga att hålla för de är nu klassade som ”homosexuell propaganda”. Att frånta en viss grupp rätten till mötes- och demonstrationsfrihet utgör ett grovt brott mot mänskliga rättigheter och demokratin. Men det hemska slutar inte här. Trakasserier, fysiskt våld, psykiska påfrestningar. Ja, listan kan göras mycket lång.

Vad kan vi göra? Vår uppgift inom EU, som världens största demokratiska klubb, måste framför allt vara att aldrig hålla tyst när sådana här grova orättvisor och brott mot mänskliga rättigheter begås. Oavsett om det är i stora Ryssland eller lilla Burma på andra sidan jordklotet. Vi måste alltid våga säga ifrån, säga till när vi märker dessa hemskheter och stå upp för det som är ryggraden i EU:s demokratiska värderingar. En markering mot Rysslands vidriga behandling av sina minoriteter måste till, helst via ekonomiska sanktioner, för det är just så man hårdast slår till mot den ryska politiska ledningen som försöker slänga tillbaka Ryssland till Sovjetunionens förbudstid."

http://www.corren.se/asikter/debatt/eu-maste-markera-mot-ryssland-6503594-artikel.aspx

Och så var det dags igen....

Efter flera vänners påtryckningar har jag nu äntligen bestämt mig för och ge blogglivet en andra chans. Här kommer jag blogga om allt som rör EU, dess utvidgning, demokrati och mänskliga rättigheter. En blogg om Europa, helt enkelt. Varje gång jag läser artiklar i dagspressen via nätet stöter man alltid på bloggare som länkar till artiklarna via sin blogg. Och varje gång ämnet är EU, domineras bloggarna av starkt EU-kritiska personer. Jag har alltid varit för EU, både i vått och torrt, men jag tycker även att man ska kunna kritisera EU som EU-vän. En ärlig vän är trots allt en god vän. Och endast via kritik kan man hjälpa unionen till förbättring inom dess svaga områden. Kritiken här kommer helt enkelt med goda avsikter. En sak är säker - ni kommer aldrig höra mig förespråka att EU-samarbetet läggs ner. Aldrig. För mig, som flydde ett blodigt krig för bara 20 år sen på den europeiska kontinenten, är EU fortfarande ett fredsprojekt. Och många ställer sig med rätta frågan idag "Hade det varit krig i forna Jugoslavien om landet varit en del utav fredsprojektet EU?". Jag tror bestämt att svaret är nej på den frågan. Bevisen hittar man i Balkans efterkrigstid. Demokratiseringsprocessen och försoningsprocessen mellan folken på Balkan har endast varit möjlig tack vare EU:s påtryckningar och utnyttjandet av medlemskap som redskap för viktiga reformer. EU är sannerligen en positiv kraft att räkna med, både när det gäller politisk stabilitet, men även ekonomisk sådan. Men framförallt är EU fortfarande ett fredsprojekt som är värt och kämpa för. Bevara EU och välkommen till min nya Europablogg!

Förövrigt kan jag även nämna att jag är student på masterprogrammet International and European Relations vid Linköpings Universitet, år 2. Jag är även politiskt aktiv - sitter som distriktsordförande för Liberala Ungdomsförbundet Östergötland.