Lär dig skillnaderna - Krim, Republika Srpska och Kosovo

Sen Ryssland invaderade den ukrainska halvön Krim har anklagelserna mellan Vita Huset och Kreml flugit fram och tillbaks. Det hela påminner om Kalla Krigets värsta dagar. Nu gäller det att, via skicklig diplomati, lugna ner parterna och särskilt de i Kreml. Annars är risken att konflikten sprider sig till andra separatism-case i Europa. Och speciellt på Balkan, där såren från det senaste storkriget under 90-talet inte hunnit läka än.

På Balkan finns det flera territoriella problem, för det mesta små nuförtiden, men kan bli stora om retoriken kring Krim ökar och sprider sig. Vladimir Putin, Rysslands ledare, har redan hänvisat till Kosovo i sin kritik mot västs dubbelmoral kring Krim. "Erkände man Kosovo så har vi rätt att erkänna Krim ensidigt". Problemet är bara det att Ryssland har vid flera tillfällen i historien gått med på att Krim inte tillhör Ryssland. Efter Krimkriget 1856 erkände man att Krim ska tillhöra Turkiet om det utropade självständighet. 1954 erkände Sovjet att Krim tillhör Ukraina. Och 1994, enligt Budapestavtalet, erkände Ryssland Ukrainas territoriella integritet och självständighet och att Krim ingår där. Det Putin gör i Krim idag är ett brott mot folkrätten på flera plan på så sätt.

Krim är inte Kosovo. Eller Republika Srpska (bosnienserbiska delen i Bosnien-Hercegovina). Kosovo hade en legitim omröstning där konsensus rådde om att den serbiska provinsen skulle bli självständigt. 18 februari 2008 utropade man sin självständighet efter att man godkänt en legitim och demokratisk konstitution för Republiken Kosovo.

Sen Daytonavtalets underskrift består landet Bosnien-Hercegovina utav två delar - bosniakisk/kroatiska delen Federationen Bosnien-Hercegovina och bosnienserbiska delen Republika Srpska. De första åren efter kriget, 1995-2006, gick reformarbetet bra och smidigt. Den centrala regeringen och de centrala institutionerna stärktes för att göra reformarbetet mer effektivt och få landet närmare EU-medlemskap så snabbt som möjligt. Men vid de bosniska valen 2006 segrade separatisterna kraftigt, med Milorad Dodik i spetsen. Han lovade folket det omöjliga - en folkomröstning som skulle ge Republika Srpska självständighet. Varför omöjligt? Här följer några anledningar:

1. Republika Srpska (RS) är resultatet av den största etniska rensningen och folkmordet sen Andra Världskriget på europeisk mark. RS skapades genom Radovan Karadzic och Ratko Mladics politik. Den politiken gick ut på att vara Slobodan Milosevics förlängda arm, att rensa ut icke-serber ur de bosniska områden där bosnienserber hade majoritet och att sen i sista fasen av denna fascistplan införliva Republika Srpska med ett Storserbien. I detta Storserbien skulle även Republika Srpska Kraijna (RSK) ingå, den delen i Kroatien som var under kroatienserbiskt styre och lydde som marionetter under Milosevic. Idag sitter Karadzic och Mladic i FN-domstolen i Haag och väntar på sin dom. De står anklagade för allt det som hände innan Republika Srpska kunde formas - etnisk rensning, folkmord, massvåldtäkter, koncentrationsläger, tortyr, massfördrivning etc. Att erkänna ett självständigt RS vore att erkänna dessa hemska brott mot mänskligheten som legitima. Däribland ingår även folkmordet i Srebrenica. Det här kommer omvärlden aldrig att acceptera.

2. Republika Srpska har inga juridiska möjligheter till att bli självständigt. Daytonavtalet som skrevs under 1995 av Slobodan Milosevic i Republika Srpskas namn (för Karadzic var efterlyst av FN för krigsbrott och kunde ej närvara) säger klart och tydligt att RS kan endast existera som en del utav det självständiga och suveräna landet Bosnien-Hercegovina. Det här innebär att självständighet och en folkomröstning för RS skulle sluta i totalt politiskt självmord för hela området. Sanktionerna, som skulle komma direkt, skulle svida rejält på deras redan extremt dåliga ekonomi.

3. Milorad Dodik kommer aldrig utlysa självständighet för han inser riskerna som jag nämnde ovan. Han använder bara folkomröstningskortet som nationalistisk propaganda i de senaste valen för att vinna billiga politiska poäng. Men folket har äntligen börjat inse det här. 2006 fick han 45% av rösterna. I lokalvalet 2012 var han nere på 20%. Oppositionsblocket har kommit allt närmare och tagit ledningen. Nationalismen skulle kunna brytas äntligen för första gången i RS efter de bosniska valen i oktober.

4. Inget internationellt erkännande för RS. Inte ens från Serbien, som gång på gång uttalat stöd för Bosnien-Hercegovinas territoriella integritet och suveränitet. Man har även uttalat stöd för RS, men endast som en del av det självständiga Bosnien-Hercegovina så som det är erkänt via Daytonavtalet. Och pga Kosovo så vore det högst idiotiskt av Belgradledningen att erkänna RS.

Det finns betydligt fler anledningar till att RS aldrig kan bli självständigt och till att Krim och RS inte är samma sak. Men kort och gott - en folkomröstning i RS skulle sluta i ännu större fiasko än den på Krim.

EU har spelat en oerhört stor positiv roll på efterkrigsutvecklingen på Västra Balkan. Idag har vi, tack vare EU, inga separatistförespråkare bland väletablerade partier i Kroatien och Serbien. Ingen av dessa vill skapa ett Storkroatien eller Storserbien som innebär slutet för Bosnien-Hercegovina. Det sista problemet ligger i Bosnien-Hercegovina faktiskt. Och det heter Milorad Dodik. Han har nyligen dessutom tagit beslut om att blockera ett bosniskt godkännande av internationella sanktioner mot Ryssland och gratulerat Krim för en lyckad folkomröstning. Ja, eller, "lyckad". Ett ställe på Krim hade ett valdeltagande på 123%. Så "lyckat" var det.

Vad som kommer hända på Västra Balkan och speciellt i Bosnien-Hercegovina återstår att se. Milorad Dodik lär skruva upp den nationalistiska retoriken inför de bosniska valen som är i oktober. Men nu har en enad opposition i RS utmanat honom - "utlys folkomröstning då! Du har snackat om det så länge, gör det nu då!". De har valt att syna honom. En spännande tid väntar och jag är säker på att Bosnien-Hercegovina håller på att begrava nationalismen där den hör hemma - i historiens skräphög.

Ryssland använder en gammal (vidrig) strategi

De senaste dagarna har situationen på Krimhalvön, i Ukraina och i relationerna mellan Ukraina och Ryssland förvärrats minst sagt. Igår krävde Putin av det ryska parlamentet, Duman, att få sända ryska trupper in i ukrainskt territorium, närmare bestämt Krimhalvön, för att "beskydda" den ryska minoriteten. Duman godkände Putins krav enhälligt. Och under natten kom nyheter om att 15 000 ryska soldater nu kontrollerar en stor del av ett annat lands territorium, närmare bestämt Ukrainas Krimhalvön. Det här är ett brott mot folkrätten, mot Ukrainas territoriella integritet och mot all sunt förnuft från Putins sida.

Jag skrev igår ett FB-inlägg om Putins påstående om att man vill "beskydda" etniska ryssar på Krimhalvön och därmed rättfärdigar man en invasion. Det här är en gammal skrämselpropaganda som vi känner igen från nu senast Slobodan Milosevics blodbad i forna Jugoslavien. Milosevic skulle också "beskydda" alla serber utanför Serbien. Men i själva verket var de aldrig hotade av andra folkgrupper. I samtliga nya republiker som fick sin självständighet från Serbien ingick klart och tydligt "minoriteters beskydd och rättigheter" i den nya demokratiska konstitutionen. Milosevic ignorerade det här och utnyttjade etniska serber i minoritet i Bosnien-Hercegovina, Kroatien och Kosovo för att skicka trupper och skapa sin hemliga agenda - ett Storserbien. Han misslyckades, hans projekt misslyckades och hans marionetter sitter idag i Haag och är anklagade för de värsta brotten mot mänskligheten - folkmord, etnisk rensning, massfördrivning, brott mot krigets lagar etc. Faktum är att det fanns ingen hotbild 1991 mot den serbiska minoriteten i Kroatien och Bosnien-Hercegovina. I Kroatiens nya demokratiska konstitution införlivades FNs konvention om mänskliga rättigheter direkt. Samma sak gäller Bosnien-Hercegovina. I det bosniska fallet inleds konstitutionen t.o.m med orden "Republiken Bosnien-Hercegovina är muslimers, serbers, kroaters och övriga minoriteters gemensamma land och de är alla jämlikar inom dess gränser". Ingen massfördrivning av serber förbereddes då och ingen massfördrivning av etniska ryssar förbereds och/eller är möjlig av någonsomhelst ukrainsk regering idag. Viktigt att påpeka så att skurkar som Milosevic och Putin inte kan göra vadsomhelst så länge de sätter skräck i folket.

Reaktionerna på situationen i Ukraina från västvärlden har varit häftiga, men hittills ändå ganska milda jämfört med vad man faktiskt kan göra. Ukraina behöver just nu vårt stöd mer än någonsin förut. Vi får inte glömma att hela konflikten bottnar i de protester som började förra året för att pro-ryske presidenten i Ukraina inte ville skriva under ett associations- och stabiliseringsavtal med EU. Då höjde det ukrainska folket sina röster, för ett demokratiskt, europeiskt, fritt och öppet Ukraina. Nu kämpar man för sitt lands territoriella integritet mot den ryska björnen som, av historien att döma, aldrig riktigt respekterat sina östeuropeiska grannars territoriella integritet. Nu har EU och NATO chansen att visa att man står upp för sina demokrati- och europavänner i Ukraina genom att aktivt hjälpa landet mot den ryska björnen. För stoppas den inte nu så kan det innebära grönt ljus till framtida galna Putinprojekt när han är klar med Ukraina. Och vem står näst på tur? Baltikum? Polen? Finland? Sverige? Tillsammans har vi skapat den europeiska freden, stabiliteten och demokratin och tillsammans måste vi i situationer som dessa solidariskt försvara den. Men framförallt försvara det ukrainska folkets rätt till att få välja sitt lands väg inom internationella relationer utan påtryckningar och utpressning från öst, samt Ukrainas territoriella integritet. Nu eller aldrig.