Så minns jag EU-året 2013

Om bara några dagar lämnar vi 2013 och kliver in i det nya året - 2014. Det blir ett minst sagt händelserikt år för den Europeiska Unionen (EU), med bland annat ett val till EP (Europaparlamentet) 25 maj. Men innan jag går in i mina förhoppningar för 2014 så ska jag reflektera lite över året vi lämnar bakom oss, nämligen 2013, ur ett EU-perspektiv.

En av de händelser som jag aldrig glömmer från 2013 är den dramatiska utvecklingen i Ukraina. Efter att landets pro-ryska president Viktor Janukovitj tackade nej till ett associations- och samarbetsavtal med EU lamslogs Kiev av massiva pro-europeiska demonstrationer. Dessa ville inget annat än att få leva i ett öppet, fritt, demokratiskt och europeiskt Ukraina, inne i den europeiska värmen och inte ute i den ryska kylan. De trotsade den ukrainska polisens vidriga brutalitet för det här målet. Och jag är helt övertygad om att Ukraina kommer sluta där det hör hemma - i Europa.

Jag kommer även minnas 2013 som året då EU:s fredsprojekt utvidgades och därmed stärktes. Den 1 juli gick Kroatien med i unionen och blev därmed 28e medlemsland. Kroatien har ett väldigt svårt förflutet, med bland annat ett 4 år långt krig från 1990-talet. Nu, endast 20 år senare, är landet med i världens största och mest lyckade fredsprojekt - EU. Kroatien har gått igenom en fantastisk resa för att bli EU-medlem och jag ser fram emot de kommande åren då samma resa väntar de övriga forna jugoslaviska republikerna som ej gått med än, speciellt Serbien och Bosnien-Hercegovina. Dobrodosli, Hrvatska!

I Bryssel har regelbundna samtal fortsatt mellan Kosovos och Serbiens representanter för att normalisera relationerna mellan dessa två stater. Här har EU ännu en gång visat sin enorma maktpåverkan som fredsprojekt på dessa två forna jugoslaviska republiker. Förhoppningsvis kommer denna utveckling fortsätta aktivt under 2014 och de kommande åren. Nu vet vi redan de goda nyheterna om att Kosovo kommer få inleda förhandlingar om ett assocations- och samarbetsavtal med EU, samtidigt som Serbien kommer inleda förhandlingar om medlemskap i EU. Ett europeiskt, demokratiskt och progressivt Serbien är enda vägen framåt för landet och hela regionen. Mindre Milosevics, mer Jovanovics, helt enkelt!

Situationen i Turkiet har varit ansträngd under 2013, vilket har påverkat medlemskapsförhandlingarna med EU. Jag hoppas på att EUs dörr står fortsatt öppet för Turkiet för att gå med när man är redo, dvs när Köpenhamnskriterierna har uppfyllts helt och hållet. Speciellt områden som rör demokrati och mänskliga rättigheter. Här ingår bland annat att fängslade journalister måste släppas och minoriteter sluta förtryckas.

Den gemensamma valutan euron har börjat se ljuset i slutet av finanskristunneln under året. I början av september publicerade Europeiska Statistiska Centralbyrån (EUROSTAT) siffror som visar på att arbetslösheten fortsätter att sjunka i euroområdet och den ekonomiska utvecklingen fortsätter att visa på plus. Den 1 januari, nu om några dagar alltså, ska Lettland gå med i EMU. Väldigt glädjande givetvis och jag hoppas på att Sverige en dag i framtiden gör samma sak.

I spåret av finanskrisen har många utav EU:s medlemsländer påverkats av en värderingskris. Vi ser högerextrema, nationalistiska, fascistiska och rasistiska partier klättra i olika opinionsmätningar ute i Europa. Nu senast låg franska nationalistiska partiet Front National först i en fransk opinionsmätning till EP-valet. I Österrike slutade nationalistiska FPÖ trea med 20% av rösterna i parlamentsvalet för några veckor sen. I Grekland fortsätter Gyllene Gryning att aktivt trakassera politiska motståndare och invandrare med fysiskt våld. EU-valet den 25 maj 2014 kommer vara avgörande för Europas framtid på många sätt. Det blir inte bara ett val mellan politiska partier (socialdemokrater, liberaler, konservativa, miljöpartister etc), utan det blir även ett val mellan vilket Europa vi vill ha - öppet, fritt, liberalt och fredligt eller stängt, protektionistiskt, främlingsfientligt och instabilt. 25 maj har EU-medborgarna makten och tills dess gäller det att visa hur viktigt det europeiska samarbetet har varit och fortfarande är.

Personligen kommer jag minnas mina två resor till Bryssel under 2013. Första gången var i mars och det var också första gången någonsin i Bryssel för mig. Jag säger samma sak nu som då - vet man inte hur viktigt EU är så bör man göra en resa till Bryssel och helst en också till koncentrationslägret från Andra Världskriget strax utanför Bryssel. Det heter Breendonk. Allt blir väldigt tydligt - vi får inte under några som helst omständigheter återvända till nationalstaternas, nationalisternas och fascisternas Europa. Aldrig mer!

Debatten om "social turism" i EU har också varit ganska aktuell under 2013. Mycket tack vare Storbritannien och dess styrande regeringsparti Tories. Myter om att den fria rörligheten i EU måste begränsas för den "sociala turismen" kostar för mycket har försökt säljas till folket för billiga politiska poäng. EU-kommissionen satte förhoppningsvis stopp för det här när man i mitten av oktober släppte en rapport som klart och tydligt visar på att EU-länder går i ekonomisk vinst tack vare den fria rörligheten. Inte minst Storbritannien, där kritiken ironiskt nog varit högst mot sk "social turism". Social turism är alltså en myt och inget annat.

Syrienkriget och oroligheterna i norra Afrika har ökat trycket på EU att skapa en mer solidarisk flyktingpolitik. Medelhavet får inte bli "dödens hav", där hundratals flyktingar dör varje månad bara för att de vill ta sig till säkerhet, bort från en säker död i hemlandet. EU ska ta hand om de som behöver hjälpen och det ska vi göra tillsammans. Vi ska tillsammans ta ansvar. Därför är det mycket glädjande att Sverige som första EU-land bestämde sig för att ge PUT (permanent uppehållstillstånd) till syriska flyktingar som flyr inbördeskriget i Syrien. Hoppas fler EU-länder gör samma sak snart. Och hoppas också på att EU får igenom säkrare vägar in till Europa genom att man bland annat kan ansöka om asylvisum på ambassader i det land man befinner sig i. EU ska vara den starkaste rösten för mänskliga rättigheter och den allra största medmänskliga aktören i världen!

2013 har, som ni ser, varit ett väldigt aktivt EU-år. Jag går in i 2014 med stora förhoppningar om att Sverige och Europa ändå kommer att välja rätt väg 25 maj. Det kommer jag att kämpa för, som en av FP Östergötlands två EP-kandidater - att fler ska rösta, särskilt unga förstagångsväljare och att de ska rösta fram ett demokratiskt alternativ som kommer värna om vårt europeiska samarbete, om våra europeiska värderingar (mänskliga rättigheter, demokrati och frihet), samt att de högerextrema trycks tillbaks genom att visa att deras EU-bild är fel och endast propaganda.

Minns en sak nu när vi går in i 2014 åtminstone. Det är 10 år sedan den fantastiska östutvidgningen av EU och 25 år sen Berlinmuren föll. Minns glädjetårarna när allt det här inträffade. Minns och rösta rätt den 25 maj.

2014 är supervalår. 2014 är liberalernas år. Men 2014 är framförallt EU:s år! Gott nytt Europavänligt år, allihop!

EU förtjänar en riktig offentlighetsprincip

För två dagar sen fick jag tala på Folkpartiet Linköpings nomineringsmöte med föreningens medlemmar. Där satte jag fokus på ett väldigt allvarligt problem med dagens EU. Det så kallade "demokratiska underskottet" som EU:s institutioner lider av har väckt stor kritik mot själva EU och det europeiska samarbetet. Kritik som i slutändan utnyttjas av framförallt högerextrema partier i Europa som ursäkt för att kunna bit för bit montera ner det väldigt viktiga europeiska samarbetet. Därför är det extra viktigt att vi liberaler, nationalisternas främsta motpol inom EU-politiken, står upp för ett mer demokratiskt EU, ett mer öppet EU och närmare sina medborgare som bygger på att medborgarna har riktig granskningsmakt över sina folkvalda i Bryssel.

Det demokratiska underskottet har orsakats av bland annat den väldigt svaga offentlighetsprincipen som idag existerar på europeisk nivå. Denna offentlighetsprincip har urholkats gång på gång, nu senast i svenska Riksdagen, då man röstade igenom ett lagförslag som säger att alla EU-handlingar som rör sig mellan medlemsstaterna ska kunna sekretessbeläggas.

En av de absolut viktigaste demokratiska rättigheterna i vårt samhälle är offentlighetsprincipen. Den svenska versionen av denna viktiga princip har oftast lyfts fram som en förebild inom europeiska sammanhang och Sverige klassas som ett av de mest öppna och demokratiska samhällen i Europa och Världen. Min förhoppning har varit (och fortfarande är) att den europeiska offentlighetsprincipen ska tryckas tillbaks, reformeras och bli mer lik den svenska versionen. Men nu ser vi en oroväckande utveckling åt det motsatta hållet. Den europeiska offentlighetsprincipen trycker tillbaks den svenska i Riksdagen.

Vi är ganska bra på att beklaga det låga valdeltagandet i EU-val, men inte så bra på att känna igen orsakerna till detta. En av huvudorsakerna, menar jag, är just att EU-medborgarna hur alldeles för dålig insyn i EU-institutionernas arbete och därmed sjunker även intresset för att rösta på något man inte vet något om. Konsekvensen blir såklart ett pinsamt lågt valdeltagande. 2009 röstade ca 45% av svenskarna i EU parlamentsvalet. 2010 rösta ca 85% av svenskarna i Riksdagsvalet. Jag vill åtgärda det här genom att ge EU en riktig offentlighetsprincip (likt den svenska), föra på så sätt EU:s arbete och institutioner närmare sina medborgare och därmed öka intresset och förståelsen för hur viktigt EU och dess arbete är bland medborgarna.

Om vi inte tar tag i det här problemet nu så kommer högerextrema partier att gynnas av EU-kritiken som frodas i EU:s dåliga öppenhet och "demokratiska underskott". När de högerextrema (som Sverigedemokraterna här i Sverige) gnäller om att EU inte är demokratiskt så gör det inte det för att de vill ha ett mer demokratiskt EU. Dessa grupper står nämligen för allt demokrati inte är. De gör det för att hitta en ursäkt till att rättfärdiga sin nedmontering av det oerhört viktiga europeiska samarbetet och på så sätt slänga tillbaks Europa till en mörk tid. Tiden innan 1945. Tiden innan EU. Det kommer jag, som framförallt liberal, folkpartist och stor EU-vän, aldrig tillåta.