Det snabbt växande hotet i dagens Europa

Mordet på en antifascistisk politiker i Grekland för några dagar sen har fått den grekiska rättsstaten att agera hårdare mot högerextrema och nazistiska Gyllene Gryning. Gyllene Gryning står nämligen bakom detta dåd och ett flertalet andra tidigare utförda handlingar som kopplar starkt till nazistiska kriminella handlingar. Men problemet sträcker ut sig betydligt längre än så. Långt ut över Greklands gränser. Det vi länge har varit rädda för har idag blivit en realitet - nazistiska, fascistiska och andra högerextrema europeiska partier och organisationer har börjat samarbeta och skapa europeiska nätverk. För att kunna påverka politiken på riktigt, där det gäller - i parlamenten. Och grekiska Gyllene Gryning har flera stödpartier runtom i Europa. Som till exempel tyska nationalistiska partiet NPD, ungerska fascistpartiet Jobbik och spanska fascistiska partiet Falanga.

För ungefär 15 år sen brydde sig ingen när högerextrema partier runtom i Europa började ta platser i lokala folkvalda församlingar. För 10 år sen började några bli oroliga över att de börjat erövra via demokratiska val hela kommuner. För 5 år sen började de ta plats i nationella parlament. Idag är de till och med inblandade i regeringssamarbeten. Nästa år förväntas det värsta ske - att de ska få riktig makt i EU-parlamentet efter 25 maj. Därför är det minst sagt viktigt att så många som möjligt deltar i nästa års EU-val, röstar och därmed röstar bort nationalismen. För ingen vill väl tillbaks till det Europa vi hade innan 1945? När nationalismen väl tar fart och hamnar utanför all mänsklig kontroll så blir den livsfarlig och svår att stoppa. Mina erfarenheter från Bosnien-Hercegovina och forna Jugoslavien säger mig exakt samma sak.

Dessa grupper, numera partier tyvärr, representerar den vidrigaste sortens politik. Den sortens som bygger på antisemitism, islamofobi, rasism, homofobi, kvinnofientlighet, antiziganism etc. Sammanfattat - anti allt som inte är den vita mannen. Dessa högerextrema partier är ett riktigt hot mot den europeiska stabilitet vi har byggt upp ur ruinerna efter Andra Världskriget 1945. Och dessa grupper skulle, utan tvekan, lägga Europa i ruiner om de fick chansen igen. I Ungern vill de särbehandla romer, särregistrera landets judar vid universiteten och trakassera andra minoriteter också. I Frankrike driver de en stark islamofobisk hatpropaganda. I Grekland vill de införa dödsstraffet, fast endast för invandrare. I Serbien kan man inte hålla i Pride paraden för tredje året i rad pga deras hot. Och här hemma i Sverige då? Nej då, vi är ej skonade. Här hemma i Sverige har bland annat en kommunpolitiker från SD sagt att man ska förbjuda Islam i Sverige och utvisa de som "envisas med att fortsätta tro på religionen".

Något vidrigt håller på att hända i Europa uppenbarligen. Det gäller att agera och reagera idag. För imorgon kan det vara försent!

“The only thing necessary for the triumph of evil is for good men to do nothing”. (Edmund Burke, 1729-1797)

EU så mycket mer än bara ekonomiskt samarbete

På lördag, 28 september, är det dags för Belgrade Pride. Jag bör nog sätta in ordet "förhoppningsvis" i den meningen. Förra året valde serbiska myndigheter nämligen att ställa in Pride i sista stund eftersom man "inte kunde garantera säkerheten". Man gav, med andra ord, vika åt fascistiska och nationalkonservativa krafter som försöker sätta käppar i hjulet för Serbiens utveckling. Rätten till demonstrations- och mötesfrihet är en av de viktigaste delarna i "MR-paketet" och kan aldrig åsidosättas. Säkerheten ska kunna garanteras och därmed även samtliga minoriteters rättigheter i ett demokratiskt samhälle.

EU har varit väldigt tydliga med att ett kandidatland som Serbien bryter starkt mot Köpenhamnskriterierna (kriterier för medlemskap) då dessa demokratiska rättigheter åsidosätts. Risken finns dock att Serbiens politiska ledare ignorerar EU-varningar då ett EU-land faktiskt förbjöd Pride tidigare i år - Litauen. Litauen är även i dagsläget EU:s ordförandeland fram till årsskiftet. EU:s press på Serbien är väldigt välkommet. Vi får aldrig blunda framför orättvisan och när en grupps medborgerliga och civila rättigheter försöker tas ifrån dom. Oavsett om det gäller här i närområdet (Litauen) eller där långt borta (Serbien). Oavsett om det gäller innanför eller utanför unionens gränser. När EU använder medlemskap som "demokratiseringsmedel" blir det uppenbarligen som effektivast och den metoden hoppas jag på EU kommer fortsätta att tillämpa.

Serbiens författningsdomstol har dessutom fastslagit att ett förbud av Pride skulle innebära en kränkning av serbiska författningen och det får inte förekomma. Här ser vi ett perfekt exempel på varför varje stat bör ha en författningsdomstol som skyddar medborgarnas demokratiska fri- och rättigheter då politikerna misslyckas med det. För ett land som Serbien, där nationalkonservativa, fascistiska och religiösa krafter fortfarande sprider propagandan om att homosexualitet är en sjukdom, är det extra viktigt att kämpa med och stödja de progressiva liberala krafter som vågar stå upp för mänskliga rättigheter åt alla i samhället. Därför kallar jag mig stolt för liberal EU-vän. EU sviker aldrig och kommer alltid vara en stark röst för demokratisering och utveckling på Västra Balkan.

Slutligen vill jag härmed även påminna om att EU är så mycket mer än bara ett ekonomiskt samarbete. Väldigt enkelt och glömma när en finanskris som den vi går igenom just nu slår till. Ett stabilt, demokratiskt, öppet och fritt Europa byggs endast gemensamt via nära samarbete mellan dess stater. EU är den bästa plattformen för det. Oavsett om vi pratar om MR, euron, Schengen, inre marknaden eller mer frihandel. Utrikespolitiskt blir vi även tillsammans en starkare röst för en bättre värld. EU är bra, men inte perfekt. Värd att bevaras och utvecklas!

Europa måste visa sin solidaritet

Beskedet om att samtliga syriska flyktingar som söker sig till Sverige ska få permanent uppehållstillstånd (PUT) är enormt glädjande. Men det här är inte första gången som Sverige tar sitt moraliska ansvar. Redan under kriget i Bosnien-Hercegovina 1992-1995 tillämpades metoden ”PUT till alla bosnier”. Det räddade livet på ca 80 000 bosnier från Europas största folkmord sedan Förintelsen. Då tillämpades samma metod i hela Europa. Tyskland, Österrike, Nederländerna, Danmark, Norge etc. Listan kan göras väldigt lång och de tog alla sitt moraliska ansvar på ett solidariskt sätt. Europa räddade gemensamt livet på mer än en miljon bosnier från folkmord. Samma solidaritet bör finnas i dagens Europa när det nu gäller de syriska flyktingarna.

Från högerextremt håll har man argumenterat för ”hjälp till närområdet” istället för att ta emot krigsflyktingar. Man blir enormt besviken på okunskapen kring ”hjälp till närområdet”. Under Bosnienkriget kom hjälpen väldigt sällan eller aldrig fram. Infrastrukturen som kontrollerades av militära grupper avgjorde vilken hjälp som fick nå offren. Samma militära grupper som sedan begick folkmord. När den väl gjorde det, som t.ex. till belägrade Sarajevo, blev folket som stod i brödkön och väntade på mat attackerade av krypskyttar från stadens bergstoppar. Nej, vi i Sverige ska inte fegt och naivt tro att allt kommer lösa sig genom lite pengar eller material som ”hjälp till närområdet”.

Ungefär 100 000 dödsoffer och 7 miljoner flyktingar är konsekvensen av Syrienkriget hittills. Av dessa har ungefär 14 700 kommit till Sverige, varav 8000 saknar uppehållstillstånd. 8000 personer är ett Srebrenica. Sverige kommer genom PUT till syrier att rädda ett helt Srebrenica från en säker död. Och det är jag, som framförallt medmänniska, men även som liberal, riktigt stolt över. Nu bör Europa följa i Sveriges fotspår och ta sitt solidariska ansvar för de syriska flyktingarna. Vi får inte låta Syrien bli ännu en konflikt där vi ser tillbaka om några år och ångrar att vi inte gjorde allt vi kunde för att rädda folk från en säker död.

Mot "Sovjetfasoner" - för EaP

Det "Östliga Partnerskapet" (Eastern Partnership, EaP) är ett aktivt samarbete mellan EU och sex forna sovjetrepubliker (Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Georgien, Moldavien och Ukraina). Skapades 26 maj 2008 och inleddes 7 maj 2009. Första toppmötet ägde rum i Bryssel mellan EU-kommissionen och de sex staters utrikesministrar.

EaP ska ses som ett forum där EU och de sex ovannämnda forna sovjetstaterna samarbetar politiskt och ekonomiskt (speciellt via handel). Huvuddragen i EaP är att stödja demokratisering, kampen mot korruption och kampen för mänskliga rättigheter i dessa stater. Stöd till utveckling av marknadsekonomin, hållbar utveckling och god samhällsstyrning är den ekonomiska delen i samarbetet. På lång sikt kan man även sikta in sig på medlemskap i EU genom att förbereda landet inför Köpenhamnskriterierna (medlemskapskriterierna).

Vitryssland har alltid varit en kontroversiell medlem. Kritikerna anser att en diktatur som inte har visat på demokratisk utveckling inte bör få vara med i samarbetet. De flesta EU-politiker håller med, men gör även bedömningen att Ryssland kan få alldeles för stort inflytande i Vitryssland om EU stänger ute landet ur EaP. Men på sistone har Ryssland gått steget längre och försökt, via "ekonomisk krigföring" och "brutala påtryckningar", vinna över EaP-medlemmar in i en tullunion och handelsunion med Ryssland. Det här skulle innebära att EaP-medlemmarna överger allt arbete inom områden som demokratisering och mänskliga rättigheter, eftersom Ryssland inte ställer såna krav i utbyte mot ekonomiskt samarbete. Och det här är en farlig utveckling. Ännu ett tecken på att Putin vill ha tillbaka den gamla Sovjettiden. Landet utvecklas allt mer i diktatur-riktning och man pressar sina grannar. Allt låter väldigt bekant från en inte så långt avlägsen tid - Kalla Krigets och Sovjetunionens tid.

Här vill jag passa på och tacka Carl Bildt som äntligen höjer tonen mot Rysslands vidriga agerande mot sina grannar. Det är dags för Ryssland att börja spela med öppna kort, dvs klart och tydligt markera att man inte vill tillbaka till den gamla diktaturens Sovjetdagar. Landet måste även låta sina fullt självständiga och självbestämmande grannar välja sin egen väg inom internationella relationer utan några som helst "brutala påtryckningar". Låt Ukraina bli NATO-medlem om de så vill. Låt Armenien och Moldavien vara kvar i EaP om de så vill. Ryssland får mer än gärna ansluta sig till detta fantastiska samarbetsavtal, som inte alls på något sätt nödvändigtvis tvingar ett land att gå med i EU på lång sikt. Det tror jag skulle gynna hela Europa (inklusive Ryssland) enormt mycket, istället för en återgång till Kalla Kriget!


(Carl Bildts reaktion: http://www.svd.se/nyheter/utrikes/bildt-rasar-mot-ryssland_8494020.svd)

Bra av Carl Bildt att höja rösten mot detta vidriga beteende. Däremot är jag fortfarande enormt besviken på Carl Bildt och UD över att man inte protesterar mot den nya ryska anti"homopropaganda"-lagen. Den kränker en minoritets medborgerliga fri- och rättigheter på ett riktigt grovt sätt. Bilder på ryska HBTQ-personer som misshandlas av den ryska polisen för att de vågar visa sin kärlek har vi alla sett. Det här är inte och får aldrig vara acceptabelt. Tala högt mot det också, Carl Bildt och UD!

Euron skapar politisk stabilitet

Skriver i dagens NT (Norrköpings tidningar) om hur viktigt det är att bevara euron.

Hela artikeln följer här:

"Ett svenskt medlemskap i den gemensamma valutan skulle ge Sverige en unik chans att påverka den centrala europeiska ekonomin och de beslut som tas där. Det skriver Ademir Zilic, Liberala Ungdomsförbundet Östergötland.

Den höga arbetslösheten inom euroområdet används mer än gärna väldigt ofta som argument mot valutan. Man drar oftast slutsatsen om att eurons undergång är nära. Men det här håller inte. Färska siffror från Eurostat (Europeiska statistiska centralbyrån) visar att arbetslösheten fortsätter att sjunka i euroområdet.

Euroområdets gemensamma BNP-värde utvecklas även i positiv riktning. Under första halvåret 2013 ökade deras BNP med 0,3 procent, vilket är ett tecken på att euron håller på och lämnar recessionen. Från och med 1 januari 2014 går dessutom Lettland med i EMU. Det faktum att euroområdet fortfarande är i utvidgning är ännu ett tecken på att valutan står inför fortsatt utveckling och är en stark kraft att räkna med.

Ett svenskt medlemskap i den gemensamma valutan skulle ge Sverige en unik chans att påverka den centrala europeiska ekonomin och de beslut som tas där. Med dagens situation blir Sverige påverkat, men står utan möjlighet att själv påverka. För ett enormt handelsberoende och konkurrenskraftigt land som Sverige är ett sådant här läge högst oacceptabelt. När euron är redo för det ska Sverige givetvis ansluta sig. Först vill jag dock se ett EMU med tydliga och effektiva finanspolitiska regler som följs av dess medlemsstater. Endast då kan Sverige gå med i den gemensamma europeiska valutan.

Kritiken mot euron kommer först och främst från nationalistiska och kommunistiska extremgrupper. Inte konstigt eftersom deras politik är en kvarleva från 1900-talets protektionistiskt och ekonomiskt isolationistiska anda. En sådan linje skulle på lång sikt skada Sverige och Europa oerhört mycket. Euron skapar nämligen ett ömsesidigt beroende, vilket minskar risken för militära konflikter. Vilket i sin tur innebär att euron skapar politisk stabilitet på kontinenten.

Den gemensamma valutan är trots allt en av de viktigaste pusselbitarna i det enade Europa och den har dessutom blivit en viktig valuta på världsmarknaden på väldigt kort tid. Som europeisk medborgare är jag väldigt stolt över allt det här. Budskapet är därmed klart och tydligt; bevara euron, bevara stabiliteten och låt Sverige ansluta sig till valutasamarbetet så småningom."


NT, 6 september 2013.

74 år senare - Europa har kommit långt

Idag, för 74 år sen, 1 september 1939 inleddes Andra Världskriget. Tysklands blixtattack på Polen symboliserar startskottet för 6 års helvete, framförallt på den europeiska kontinenten, men även i stora delar av världen. Koncentrationsläger, etnisk rensning, folkmord (Förintelsen), plundring, fördrivning av folk från deras egendom osv. Ja, listan kan göras mycket lång och allt beskriver livet i Europa 1939-1945. Nazityskland och Fascistiska Italien har visat hur allvarligt det kan bli när högerextrema nationalistiska och fascistiska partier får så stor makt att de kväver demokratin totalt. 1945 sa vi "aldrig mer!" när vi upptäckte fasorna i Auschwitz, Dachau, Bergen-Belsen, Treblinka osv. Men "aldrig mer!" blev tyvärr bara två fina ord som misslyckades i praktiken. Ungefär 50 år senare blev folkmord återigen ett faktum på europeisk mark då mer än 8000 bosniska muslimer dödades av fascistiska serbiska styrkor i den östbosniska staden Srebrenica. Idag säger vi mer än gärna "Aldrig mera Auschwitz! Aldrig mera Srebrenica!". Jag hoppas att den här "Aldrig mera!" håller för alltid nu.

Europa var en trött kontinent 1945 efter två världskrig. Problem skulle aldrig mer lösas via våld och militära konflikter. Romfördraget, Europeiska Gemenskapen och senare Europeiska Unionen, blev följden av denna trötthet på krig. Idag ser vi ett riktigt stabilt och enat Europa, med de extrema krafterna (kommunism, nationalism och fascism) långt avlägsna från den styrande politiken. Det här ser och låter bra ut. Men under ytan finns ett riktigt allvarligt hot. Finanskrisen som slog till 2008 liknas oftast vid Depressionen som slog till 1929. En annan skrämmande liknelse man kan dra mellan dessa två ekonomiska kriser är höger- och vänsterextrema gruppers ökade popularitet. Nazistiska Gyllene Gryning i Grekland vill återinföra dödsstraffet i grekisk lag, men endast åt invandrare. Fascistiska Jobbik i Ungern vill registrera judar på landets universitet och högskolor. Även här i Sverige har lokala sverigedemokrater gått ut med budskap som "förbjud Islam i Sverige och utvisa de som envisas med att tro på religionen". Allt det här är tidiga tecken på att något fruktansvärt kan hända i Europa inom kort om vi inte agerar mot det nu.

Vi måste hela tiden tala om kommunismens, nationalismens och fascismens fasor. Faktum är att dessa tre har endast orsakat lidande i Europa under hela förra århundradet. Det här måste man påminna människor om, särskilt nu under dessa svåra ekonomiska tider, i hela Europa.

Min farfar och morfar var aktiva och stolta antifascister. De kämpade bland annat i Titos partizaner mot den Nazityska ockupationen. De var med och räddade hundratals människor från koncentrationsläger i forna Jugoslavien i sin hemregion (romer, judar, serber, partizaner, bosnier, politiska kroatiska motståndare till Ustasha-regimen etc). Det min farfar och morfar drömde om i skyttegravarna, ett fredligt och enat Europa utan konflikter, är verklighet för mig idag. Och jag bär stolt vidare deras arbete och kommer aldrig ge upp kampen om Europa, mot det högerextrema hotet och för demokratin och mänskliga rättigheter.

Jag är också extra stolt som folkpartist när Jan Björklund (utbildningsminister) satsar extra mycket på att historiaundervisningens status stärks i den svenska skolan och kommunismens, nationalismens och fascismens brott uppmärksammas ännu mer. Värderingskrisen ska tas på lika stort allvar som finanskrisen. Om inte så riskerar vi ännu en förlorad generation i skyttegravarna, koncentrationslägren och på slagfälten. Och det vill nog förhoppningsvis ingen. Aldrig mera Auschwitz, aldrig mera Srebrenica - JA TILL (EU)ROPA!