Sen Ryssland invaderade den ukrainska halvön Krim har anklagelserna mellan Vita Huset och Kreml flugit fram och tillbaks. Det hela påminner om Kalla Krigets värsta dagar. Nu gäller det att, via skicklig diplomati, lugna ner parterna och särskilt de i Kreml. Annars är risken att konflikten sprider sig till andra separatism-case i Europa. Och speciellt på Balkan, där såren från det senaste storkriget under 90-talet inte hunnit läka än.
På Balkan finns det flera territoriella problem, för det mesta små nuförtiden, men kan bli stora om retoriken kring Krim ökar och sprider sig. Vladimir Putin, Rysslands ledare, har redan hänvisat till Kosovo i sin kritik mot västs dubbelmoral kring Krim. "Erkände man Kosovo så har vi rätt att erkänna Krim ensidigt". Problemet är bara det att Ryssland har vid flera tillfällen i historien gått med på att Krim inte tillhör Ryssland. Efter Krimkriget 1856 erkände man att Krim ska tillhöra Turkiet om det utropade självständighet. 1954 erkände Sovjet att Krim tillhör Ukraina. Och 1994, enligt Budapestavtalet, erkände Ryssland Ukrainas territoriella integritet och självständighet och att Krim ingår där. Det Putin gör i Krim idag är ett brott mot folkrätten på flera plan på så sätt.
Krim är inte Kosovo. Eller Republika Srpska (bosnienserbiska delen i Bosnien-Hercegovina). Kosovo hade en legitim omröstning där konsensus rådde om att den serbiska provinsen skulle bli självständigt. 18 februari 2008 utropade man sin självständighet efter att man godkänt en legitim och demokratisk konstitution för Republiken Kosovo.
Sen Daytonavtalets underskrift består landet Bosnien-Hercegovina utav två delar - bosniakisk/kroatiska delen Federationen Bosnien-Hercegovina och bosnienserbiska delen Republika Srpska. De första åren efter kriget, 1995-2006, gick reformarbetet bra och smidigt. Den centrala regeringen och de centrala institutionerna stärktes för att göra reformarbetet mer effektivt och få landet närmare EU-medlemskap så snabbt som möjligt. Men vid de bosniska valen 2006 segrade separatisterna kraftigt, med Milorad Dodik i spetsen. Han lovade folket det omöjliga - en folkomröstning som skulle ge Republika Srpska självständighet. Varför omöjligt? Här följer några anledningar:
1. Republika Srpska (RS) är resultatet av den största etniska rensningen och folkmordet sen Andra Världskriget på europeisk mark. RS skapades genom Radovan Karadzic och Ratko Mladics politik. Den politiken gick ut på att vara Slobodan Milosevics förlängda arm, att rensa ut icke-serber ur de bosniska områden där bosnienserber hade majoritet och att sen i sista fasen av denna fascistplan införliva Republika Srpska med ett Storserbien. I detta Storserbien skulle även Republika Srpska Kraijna (RSK) ingå, den delen i Kroatien som var under kroatienserbiskt styre och lydde som marionetter under Milosevic. Idag sitter Karadzic och Mladic i FN-domstolen i Haag och väntar på sin dom. De står anklagade för allt det som hände innan Republika Srpska kunde formas - etnisk rensning, folkmord, massvåldtäkter, koncentrationsläger, tortyr, massfördrivning etc. Att erkänna ett självständigt RS vore att erkänna dessa hemska brott mot mänskligheten som legitima. Däribland ingår även folkmordet i Srebrenica. Det här kommer omvärlden aldrig att acceptera.
2. Republika Srpska har inga juridiska möjligheter till att bli självständigt. Daytonavtalet som skrevs under 1995 av Slobodan Milosevic i Republika Srpskas namn (för Karadzic var efterlyst av FN för krigsbrott och kunde ej närvara) säger klart och tydligt att RS kan endast existera som en del utav det självständiga och suveräna landet Bosnien-Hercegovina. Det här innebär att självständighet och en folkomröstning för RS skulle sluta i totalt politiskt självmord för hela området. Sanktionerna, som skulle komma direkt, skulle svida rejält på deras redan extremt dåliga ekonomi.
3. Milorad Dodik kommer aldrig utlysa självständighet för han inser riskerna som jag nämnde ovan. Han använder bara folkomröstningskortet som nationalistisk propaganda i de senaste valen för att vinna billiga politiska poäng. Men folket har äntligen börjat inse det här. 2006 fick han 45% av rösterna. I lokalvalet 2012 var han nere på 20%. Oppositionsblocket har kommit allt närmare och tagit ledningen. Nationalismen skulle kunna brytas äntligen för första gången i RS efter de bosniska valen i oktober.
4. Inget internationellt erkännande för RS. Inte ens från Serbien, som gång på gång uttalat stöd för Bosnien-Hercegovinas territoriella integritet och suveränitet. Man har även uttalat stöd för RS, men endast som en del av det självständiga Bosnien-Hercegovina så som det är erkänt via Daytonavtalet. Och pga Kosovo så vore det högst idiotiskt av Belgradledningen att erkänna RS.
Det finns betydligt fler anledningar till att RS aldrig kan bli självständigt och till att Krim och RS inte är samma sak. Men kort och gott - en folkomröstning i RS skulle sluta i ännu större fiasko än den på Krim.
EU har spelat en oerhört stor positiv roll på efterkrigsutvecklingen på Västra Balkan. Idag har vi, tack vare EU, inga separatistförespråkare bland väletablerade partier i Kroatien och Serbien. Ingen av dessa vill skapa ett Storkroatien eller Storserbien som innebär slutet för Bosnien-Hercegovina. Det sista problemet ligger i Bosnien-Hercegovina faktiskt. Och det heter Milorad Dodik. Han har nyligen dessutom tagit beslut om att blockera ett bosniskt godkännande av internationella sanktioner mot Ryssland och gratulerat Krim för en lyckad folkomröstning. Ja, eller, "lyckad". Ett ställe på Krim hade ett valdeltagande på 123%. Så "lyckat" var det.
Vad som kommer hända på Västra Balkan och speciellt i Bosnien-Hercegovina återstår att se. Milorad Dodik lär skruva upp den nationalistiska retoriken inför de bosniska valen som är i oktober. Men nu har en enad opposition i RS utmanat honom - "utlys folkomröstning då! Du har snackat om det så länge, gör det nu då!". De har valt att syna honom. En spännande tid väntar och jag är säker på att Bosnien-Hercegovina håller på att begrava nationalismen där den hör hemma - i historiens skräphög.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar